Den envisa diabetikern diabetes och förnekelse.

I min första bok Ensam är stark berättar jag väldigt avskalat om mina första 35 år som diabetiker i förnekelse och vad jag har hittat på istället för att ta hand om mig själv.

Jag hoppas med den boken på att kunna öppna ögonen dels mot vården där jag anser att man borde ha ett samtalsstöd inkopplat vid debuten av sin sjukdom dels öppna folks ögon i allmänhet för sjukdomen. Jag fick min debut som 14 åring och i den åldern hjälper det inte vad än läkare, sköterskor, föräldrar eller syskon säger allt är bara kris. Jag har funderat en hel del på den här saken och ställt mig frågan.

När är det egentligen rätt ålder att få diagnosen diabetes?

Om vi nu ska titta på det så om man är liten runt 3–4 år eller så, då växer du upp med denna sjukdom och vet egentligen inte så mycket annat. Om vi tittar på att få den som tonåring där man redan är i uppror så är det en katastrof. Ser vi det till en ålder på över 20 år så är det lättare ur synvinkel att personen i fråga är ”talbar”. Fast jag kan ha fel, detta är bara en teori. Alla har fått ett tufft besked och en kronisk sjukdom att släpa med sig resten av livet.

Som förälder till ett barn med diabetes så innebär det dubbel panik. Ångesten måste vara hemsk över att alltid behöva tänka och vara tvungen att lita på andra människor som ska ta hand om barnet på dagis/fritids eller i skolan. Att barnet sen kan utveckla en form av ”förnekelse” för att vara cool inför kompisar. Ja nä personligen är jag inte avundsjuk. Jag beundrar dessa föräldrar.

Jag hade en anställd chaufför en gång. Han var 32 år och hade nytaget c-körkort (lastbil). Han älskade sitt jobb och var enormt duktig. Efter typ 5 månader hos mig så fick han diagnosen Typ 1 diabetes. Och behörigheten för C-körkort drogs in. Typ 1 diabetiker får inte köra yrkestrafik. På 1 minut slogs hans värld undan. Han gick och gick och gick, man hade sagt till honom att det var viktigt att gå för att hålla blodsockret nere. Jag pratade mycket med honom. Men han stängde av helt sen försvann han. Jag vet inte vad han gör idag eller hur han mår. Han förnekade sin omvärld och gick in i sin diabetes totalt.

Balansgången mellan Livet och Diabetes är tunn, hur man håller den linan vet jag inte från person till person. Vissa klarar det galant andra inte så galant. Jag tillhör den senare delen av galant. 35 år i förnekelse.

Jag vill lyfta denna del till ytan då den faktiskt existerar mer än vad folk tror. Flera är vi som protesterar i det tysta och flera som skriver insändare och dylikt men får inte dessa utgivna då det inte är sånt man ska prata högt om. Men det är just det vi ska. Vi ska tala om att saker och ting ska ses för vad dom är och ta tag i dessa delar.

 

Var rädd om dig,  det finns bara en av dig.

// Leena